Jag flyr mot Munchen för att möta våren

Jag flyr en födelsedag,sopar undar spåren

Jag reser gärna ensam, det har kommit med åren

Men blir så trött av allt prat, av att tolka språken

Det stavas r-ä-d-s-l-a. Jag är rädd för allt, beredd på allt

Innan himlen klarnar,måste allt nog bli mörkare

Jag klarar mig på så lite ljus, jag lever mitt liv utanför

Man lär seg att det ordnar sig, man lär sig att man klarar sig

På nästan ingenting till slut, lever man sitt liv långt i från alla andras

Med mina barn vid handen, går jag genom trängslan

Vår sista sommar i staden, innan allt förändras

Vi har ingen kontakt nu, det är något jag skäms för

Det bara blev så, vet inte vad som hände